Sannasida

Jag brukar fundera på det här med tacksamhet ganska ofta,
det finns så många som mår dåligt över icke världsliga saker.

Livet är kantat av små gupp och ibland springer man till och med in i ett berg.
Då och då känns det riktigt riktigt tufft och man kan vara ledsen och gråta eller vara
arg och frustrerad.

Jag och en vän pratade häromdagen om att livet inte riktigt blir
som man fantiserade om när man var liten.
Sagor finns bara i just det, SAGOR.

I verkligheten måste man ge lite extra för att bli lycklig,
för skulle lycka komma på ett fat så skulle det inte vara lycka,
då skulle lycka vara något helt annat
som man inte kan få bara sådär.

Det är ju det som är utmaningen med livet, att man får forma det själv.
Ibland blir det inte alls som man tänkt sig men det får man också vara
beredd på. Det finns inte bara ett alternativ som är bäst, man kanske har en vision
men man måste också vara flexibel och inse att man i förväg
aldrig kan veta vad som gör en lycklig, lycka finns på alla vägar även den
läskigaste, krokigaste, mörkaste stigen finns den om man bara tillåter
den att blomstra.

Varför gråta över att vägen inte kantas av diamanter?
När den förmodligen faktiskt gör det ändå om man bara tittar lite nogrannare.

När det gäller livet finns det inget utrymme för att vara trångsynt,
då slösar man nämligen bort en massa värdeful tid.

Jag har kanske väldigt stökigt hemma fast jag inte vill det
men finner inte orken att städa.
Men vem bryr sig, jag har ett hem!
Det är kanske fullt med stök och damm
men minst lika fyllt med kärlek.

Jag har kanske en dotter som är sjuk, som inte kan gå,
som inte kan äta, som inte kan sova, som gråter väldigt mycket,
som måste äta massor av mediciner, som inte kommer att bli vuxen.
Som tröttar ut oss psykiskt.
Men vem bryr sig, hon är underbar!
Hon har det mest fantastiska leendet, de vackraste ögonen och
hon är en av de underbaraste människor jag vet.
Hon är våran!!

Jag har kanske en till dotter som kan gnälla, sova dåligt, riva ner allt och
bara göra en massa hyss.
Men vem bryr sig, hon är den goaste gladaste nyfiknaste lilla skiten jag känner.
Hon utforskar världen och lär sig om livet på de sätt hon kan.
Hon är våran!

Vi kanske sover i skift, tvingade att sova i delade sovrum
för att kunna ta hand om våra barn.
Vi kanske pga av jobb tvingas spendera massor med tid isär.
Vi tvingas ta mycket ansvar helt själva på varsitt håll...
Men vem bryr sig, vi har i alla fall varandra och vi älskar varandra.

Jag har kanske ett rätt trist jobb att gå tillbaka till.
Men vem bryr sig igentligen jag har alla möjligheter att
ta mig vidare med lite ansträngning.

Så kom igen nu leta upp era diamanter och börja njuta av livet!!


Här är två av mina favorit diamanter!!