ihop med den skarpaste kniven
Ibland begär jag för mycket av min kille.
Igår bad jag honom att posta julkorten
och för att göra det enkelt hade jag lagt de i två högar.
En hög med adresserade och frimäkta kuvert,
och en med kuvert där det bara stog namn på personerna som skulle få de.
Sånna som bor så nära att vi tänkt stoppa kuverten direkt i deras lådor när vi skulle ut och promenera (okej okej det kanske var lite snålt)
Men snålheten bet sig själv i svansen då N helt enkelt rafsade ihop ALLA kuverten och slängde på lådan. Så nu får svärmor och svärfar, svärfarmor och svärfarfar och vi (då julkortet var en bild på Nova ville vi behålla ett själva) vara utan julkort i år.
Ska det vara så svårt att både titta och sen tänka också?!?
Tur för honom att han är så jäkla snygg att jag måste vara kär i honom i alla fall...
Puss puss
Ja men det är väl helt otroligt....
Kunde inte låta bli att småle dock åt ditt sköna sätt att hantera "krisen" hihi.... =)
Du är alltid så Härligt, Sanna!!!
Kram Ingrid
Till nästa år kan du väl bjuda hem alla så spar du ju in på alla frimärken så slipper Nicklas få skulden för din snålhet.. (Om han ber dig tanka bilen så fyller du väl inte i bara lite??? Självklart ska allt i lådan direkt.)
